Ohyra.

Nu är det bara en vecka kvar och visst det är några timmar kvar också. Snart sitter vi där i alla fall. Med förhoppningsvis något bättre väder än det regn som faller nu. Bara jag tänker på det så får jag en drömsk blick och min älskade lever börjar kallsvettas. Den vet av erfarenhet att denna vecka blir en pärs. Helst vill levern bara skrumpna ihop och försvinna och gömma sej bakom en lunga eller så. Men jag har bara en sak att säga. Var tapper lille vän.

Inte nog med detta jag har fått ohyra, va tänker ni, har han fått möss någon annan tänker skabb fan va nasty, jag kan lugna samtliga. Möss det är någit vi haft länge, en naturlig del av den svenska faunan. Och skabb nix inte jag inte. Det är såklart myror i benen jag pratar om. En rastlöshet som bara kan stillas genom att sitta i en obekväm fällstol, prata om vur skönt det är att sitta i enmobekväm fällstol, dricka tältvarm öl, flältas avden stora fläkten någrakvarter bort känna gräset från borkina fasos slättermellan mina tår. Snart kan min inre person få ro igen. Snart e det ju roskilde.

Over and out/ jarl "facking" kulle